Om boken: 2016 / "...Försiktigt, rädd för att störa, klev Fader Alexei in på plankplattformen. Bortsett från den flödande sången hördes inte ett ljud runt omkring: den frusna skogen tystnade, fåglarna tystnade, dimmans dis låg tyst över vattnet. Och gryningen, som om den ville höra bättre, utvidgades, spred viktlösa rosa vingar över himlen... Sången tystnade. Under ytterligare några ögonblick flöt de sista ljuden över vattnet. Och när de också lagt sig, rörde sig världen. Vinden skakade kustgräset, krusningar rann genom vattnet och en rödhake gnisslade i buskarna. Pappa Alexei frös och lyssnade "Hur du sjunger!". Flickan vände sig om. Dimrester for iväg som rädda fåglar och avslöjade ett ömt ansikte, en svanliknande halskurv och tunga halvcirklar av fylliga bröst. "Ja, hon är... naken!" Fader Alexeis handflator blev omedelbart täckta av svett, den instängda luften stod i hans hals som en påle, och han, överraskad, insåg att han snabbt rodnade…»